Vandra i Innlandet – 7 långleder och fjällturer från Gudbrandsdalen till Jotunheimen

Innlandet är Norges till ytan näst största fylke. Det bildades 2020 genom sammanslagningen av Hedmark och Oppland och omfattar bland annat Gudbrandsdalen, Valdres, Østerdalen, Hedmarksvidda, Mjøsa-området, Trysil, Engerdal samt delar av Jotunheimen, Rondane, Dovrefjell-Sunndalsfjella och Femundsmarka.

Det innebär stora avstånd mellan vandringsområdena. En tur i Jotunheimen och en tur i Femundsmarka kräver inte samma transportplanering, utrustning eller säsong. DNT:s hytter kan vara betjente, alltså bemannade, eller ubetjente, där du behöver planera mer självständigt. Använd UT.no och DNT:s aktuella information för att kontrollera ledstatus, hytteöppningar, bokning och transporter.

Här är sju tydliga mål för dig som vill vandra i Innlandet med fokus på långleder, etapper och praktisk planering.

1. Besseggen och Historisk vandrerute Jotunheimen

Den klassiska Besseggen går mellan Gjendesheim och Memurubu. Den vanligaste planeringen är att ta Gjendebåten till Memurubu och vandra tillbaka över eggen till Gjendesheim. Turen är cirka 14 kilometer, har omkring 1 100 höjdmeter och tar ofta 6–8 timmar.

Underlaget växlar mellan stig, sten och brantare blockterräng. Besseggen är krävande, särskilt vid regn, dimma eller köbildning på de smalare partierna. Vandrare bör kunna hantera höjd, ojämna stenar och långa dagar utan att förlita sig på att båten löser all logistik.

Den längre Historisk vandrerute Jotunheimen går cirka 59 kilometer från Gjendesheim via Memurubu och vidare mot Fondsbu. Normal planering är fyra dagar. Besseggen och Bukkelægeret ingår i rutten, som kombinerar högfjällsterräng med historiska färdvägar.

Planera exempelvis:

• Gjendesheim–Memurubu över Besseggen
• Memurubu–Gjendebu eller vidare enligt aktuell rutt
• Etapp mot Fondsbu
• Avslut vid Eidsbugarden/Fondsbu med vidare transport

Gjendebåten kan korta eller knyta ihop etapper, men kontrollera tidtabell och eventuell bokning separat. Båten är inte en säkerhetsplan om vädret försämras.

Kontrollera: snö på eggen, vattenstånd, båtläge, ledstatus och alternativa returvägar. Ta karta, kompass och offlinekarta även på en välbesökt led.

2. Galdhøpiggen från Juvasshytta eller Spiterstulen

Galdhøpiggen är Norges, Skandinaviens och Nordeuropas högsta fjäll, 2 469 meter över havet. Toppen ligger i Lom kommun i Innlandet.

Det finns två huvudsakliga vägar:

Juvasshytta: Den kortare vägen är ungefär 11 kilometer tur och retur och har omkring 650 höjdmeter. Den går över Styggebreen. Glaciärpassagen kräver auktoriserad guide, rep och rätt utrustning. Stegjärn kan behövas beroende på förhållandena. Detta är inte en vanlig dagstur för nybörjare utan ordentlig planering.

Spiterstulen: Den längre vägen går utan glaciär men genom brant sten- och blockterräng. Räkna med omkring 13 kilometer tur och retur och cirka 1 350–1 520 höjdmeter beroende på rutt och hur stigningen beräknas. Här behövs normalt ingen glaciärguide under goda sommarförhållanden, men turen kräver fjällvana och god uthållighet.

Vädret kan ändras snabbt. Snö, vind, dimma och låg temperatur förekommer även under sommaren. Solskydd och solglasögon är viktiga eftersom snöfält kan ge snöblindhet.

Kontrollera: guidearrangör, glaciärförhållanden, väg till startpunkten, väderprognos och aktuell ledinformation. Lämna en färdplan och vänd i tid.

3. Trekanten i Rondane – fyra till fem dagar mellan hytter

Trekanten i Rondane är en klassisk rundtur på cirka 60 kilometer. Centrala hytter är Rondvassbu, Bjørnhollia och Dørålseter. Straumbu är en möjlig startpunkt, medan Spranget/Mysusæter ofta används för infart mot Rondvassbu.

Ett vanligt upplägg är:

1. Spranget–Rondvassbu, cirka 6–7 kilometer på lättare väg
2. Rondvassbu–Dørålseter
3. Dørålseter–Bjørnhollia
4. Bjørnhollia–Rondvassbu
5. Rondvassbu–Spranget

Etapperna kan kombineras på olika sätt. Alternativet via Høgronden är betydligt mer krävande än vägen genom Langglupdalen. Området ligger delvis mellan 1 000 och 1 500 meter över havet och består av sten, fjällhed, myr och ibland snöfält.

DNT-hytterna gör det möjligt att vandra med lättare packning, men du måste kontrollera vilka hytter som är betjänade, obetjänade eller stängda under din period. Räkna inte med att mat, sängplats eller transport finns utan aktuell bekräftelse.

Kontrollera: hyttebokning, båttransport på Rondvatnet om du använder den, snöläge, vad och villreinrestriktioner.

4. Rondanestien – välj en avgränsad etapp

Rondanestien är cirka 460 kilometer lång och går från Bjørvika i Oslo till Hjerkinn på Dovre. Den följer höjdryggen öster om Gudbrandsdalen innan den når Rondane. Leden är ett samarbete mellan flera DNT-föreningar.

För en tur i Innlandet är det klokare att välja en tydligt avgränsad del än att beskriva hela leden som ett enda projekt. Ett praktiskt exempel är Hjerkinn–Grimsdalshytta, cirka 20 kilometer med omkring 600 höjdmeter på en vanlig variant. Räkna med en lång dag, ofta 7–8 timmars gångtid beroende på tempo och vägval.

Terrängen är öppen och väderutsatt med sten, myr och fjällhed. Dimma kan göra även markerade leder svåra att följa. Kontrollera alltid aktuell etappbeskrivning på DNT och UT.no.

5. Gudbrandsdalsleden över Dovrefjell

Gudbrandsdalsleden, eller Pilegrimsleden, går cirka 643 kilometer från Oslo till Trondheim. Den går genom Gudbrandsdalen och över Dovrefjell. Det är en pilgrimsväg genom kulturlandskap, gårdar, dalgångar och historiska miljöer – inte en ren vildmarksled.

En tydlig högfjällssektion är:

• Budsjord–Fokstugu: cirka 13,2 kilometer
• Fokstugu–Hjerkinn: cirka 24,2 kilometer
• Hjerkinn–Kongsvoll: cirka 11,8 kilometer

Den rekommenderade säsongen är 1 juni–1 september. Dovrefjell bör inte korsas före mitten av juni. Snö, smältvatten och saknade broar kan skapa allvarliga problem, samtidigt som villreinens kalvning kräver särskild hänsyn.

Underlaget är ofta stig, grusväg och äldre färdväg, men högfjällsetapperna kan bli blöta, steniga och vindutsatta. Välj etapper efter transport och boende snarare än att pressa in en viss daglig distans.

Läs aktuell information hos Pilegrimsleden före avresa.

6. Høvringen – fjellstue till fjellstue i Rondane

Høvringen passar den som vill vandra flera dagar men sova inomhus. Här finns flexibla fjellstue-till-fjellstue-upplägg med markerade leder mot exempelvis Smuksjøseter, Peer Gynt-hytta och Rondvassbu.

Det är ett bra alternativ när du vill bära lättare. Dagsetapperna kan anpassas efter väder, ork och boende. Från Høvringen går leder genom fjällhed och dalgångar, medan vägen mot Rondvassbu blir mer högfjällspräglad.

Underlaget är huvudsakligen stig, grus och sten. Myrpartier och hala hällar förekommer. Även med fjällstueboende behövs regnkläder, förstärkningsplagg, matsäck, vattenkapacitet och navigationsutrustning.

Kontrollera boendenas öppettider, bagageregler och transport till Høvringen. Høvringen Fjellstue och DNT:s ruttbeskrivningar är lämpliga utgångspunkter.

7. Femundsmarka från Røros mot Svukuriset

Femundsmarka ger en annan typ av Innlandet: glest skogslandskap, sjöar, myr, blockmark och långa avstånd mellan servicepunkterna. En markerad flerdagarstur går från Røros via Malmveien och vidare mot Langen, Ljøsnåvollen, Røvollen och Svukuriset. Den kan fortsätta till Elgå.

Planera normalt för fem till sex dagar, med dagsetapper som ofta hamnar omkring 15–22 kilometer beroende på variant. Malmveien är en historisk, markerad led, medan fortsättningen använder DNT:s lednät i och kring Femundsmarka nationalpark.

Här blir vattenplanering viktig. Sjöar och bäckar finns, men vatten bör bedömas efter läge, djurhållning och renhet. Sten, spänger, myr och tätare skog gör tempot långsammare än kartans höjdkurvor antyder. Mygg kan vara en större begränsning än stigningen.

Tåg till Røros och lokal transport vidare kan vara praktiskt, men kontrollera anslutningarna separat. Se DNT:s turförslag i Femundsmarka och parkens information före turen.

Allemannsretten i Innlandet – och varför nationalparkerna kräver extra kontroll

Allemannsretten gäller även i fjällen, men skilj mellan utmark och innmark. Utmark är exempelvis skog, fjäll och obrukad mark. Innmark omfattar bland annat gårdstun, åkrar, betesmark nära bebyggelse och privata trädgårdar.

I utmark får du normalt tälta i högst två dygn på samma plats och minst 150 meter från bebodda hus och stugor. Tältning på innmark, nära bebyggelse eller på särskilda tältområden kräver tillstånd eller följer lokala regler.

Eldningsförbud gäller i eller nära skog och annan utmark mellan 15 april och 15 september. Lokala brandförbud kan vara strängare. Ett slutet stormkök är ofta det säkrare alternativet, men även det måste användas med hänsyn till brandrisken.

Hund ska hållas under kontroll och omfattas av bandtvång från 1 april till 20 augusti. Kommuner och skyddsområden kan förlänga perioden. Motorferdsel i utmark ingår inte i allemannsretten.

Allemannsplikten är lika viktig som själva rätten: stäng grindar, stör inte djur eller fågelliv, lämna inga spår och visa hänsyn till markägare och andra vandrare. Till skillnad från svensk och finsk allemansrätt är norsk praxis inte ett frikort för all färdsel. Jotunheimen, Rondane, Dovrefjell-Sunndalsfjella och Femundsmarka är nationalparker med egna föreskrifter. Tältning, eldning, hund och tillträde kan vara mer begränsade.

Rondane och Dovrefjell är dessutom kärnområden för villrein. Under kalvning och jakt kan tillträdet begränsas. Sök inte upp renen, håll avstånd och stanna på markerade leder där det anges.

Packning för Innlandet

Hytte-till-hytte kräver mindre packning, men inte mindre marginaler. Vid tältning behövs ett vindstabilt tält, en ryggsäck som bär utrustningen bekvämt och ett liggunderlag som isolerar mot markkyla. Ett för tunt liggunderlag kan ge markkyla och dålig återhämtning även på sommaren.

Se HikingStores packlista för fjällvandring och jämför sovsäckar eller quiltar. För tekniska detaljer om CUIN, fågeldun och hur fyllvikt påverkar värmen, läs Fågeldun i sovsäckar – den kompletta guiden.

Ta med karta, kompass, GPS och offlinekartor. Planera vatten, matsäck och reservtid. Lämna färdplan och vänd innan trötthet, dimma eller väderförändring tar över. Den bästa utrustningen är inte den lättaste på pappret, utan den som fungerar när förhållandena skiftar.

Nästa del i Norge-serien är Oslo.